Under alltför lång tid har det samtalet dominerats av politiska ytterligheter, särskilt förslag som bygger på strikt reglering, hyreskontroller och administrativ prissättning. Det är inte rätt väg framåt. Det är dags att vara ärlig: den portugisiska bostadskrisen kommer inte att lösas med fler regler, utan med verkligt utförande, tydliga prioriteringar och marknadsvänlig pragmatism.

Regeringens senaste bostadsprogram innehåller några lovande idéer om ökat bostadsutbud, lägre byggmoms och långsiktiga hyreskontrakt med stabila villkor. Dessa mål är välkomna och fastighetsmarknaden stöder i allmänhet inriktningen. Men stöd för goda idéer är inte detsamma som blind optimism. Vi har sett många löften genom åren. Den verkliga utmaningen är inte att skriva planer. Det är att omsätta dem i handling.

Portugals största bostadsproblem är inte bristen på reglering. Det är bristen på utförande, förutsägbarhet och enkelhet. Att bygga hus tar för lång tid. Att få licenser godkända kan kännas som en oändlig hinderbana. Skatter och avgifter utgör en mycket stor del av slutpriset, i vissa fall nästan 40 procent. Investerarna är tveksamma, inte för att de inte ser en möjlighet, utan för att systemet motarbetar dem i varje steg.

Det är där fokus måste ligga, som jag har sagt så många gånger tidigare: på att minska byråkratin, förenkla processerna och bygga snabbare. Löftet om att tillämpa den reducerade momssatsen på 6 procent på byggande och renovering är en bra början, men det måste genomföras nu, inte om ytterligare fem år. Om vi vill ha lägre priser för bostadsköpare och mer överkomliga hyror måste vi sänka byggkostnaderna. Detta inkluderar inte bara moms utan också överdrivna skatter som AIMI (tillägg till den kommunala fastighetsskatten), som straffar ägande och ökar trycket på redan höga bostadspriser.

Förslaget om att bygga 59.000 allmännyttiga bostäder är också en bra idé, men vi måste se till att det blir av. Alltför ofta blir allmännyttiga bostadsprojekt försenade, dåligt skötta eller bortglömda när prioriteringarna ändras. Vi behöver en konsekvent, professionell och ansvarsfull plan för att bygga bostäder i stor skala. Att involvera privata byggherrar genom offentlig-privata partnerskap kan påskynda detta, så länge dessa partnerskap respekteras, är rättvisa och inte kvävs av byråkrati.

Det är också viktigt att se på hyresmarknaden med realism. Stabila, långsiktiga hyreskontrakt kan hjälpa både hyresvärdar och hyresgäster, men detta fungerar bara om kontrakten respekteras, skatterna är rättvisa och det finns en rättslig ram som skyddar äganderätten utan att straffa fastighetsägarna. Hyreskontroll eller artificiella prisgränser kan låta bra på papperet, men i praktiken minskar de investeringarna, sänker kvaliteten på fastigheterna och krymper utbudet av tillgängliga hyresrätter. Det är motsatsen till vad vi behöver.

Portugal måste också tänka bortom Lissabon och Porto. Mindre städer och landsbygdsområden förtjänar verkliga bostadsstrategier med incitament för att bygga, modernisera och locka till sig invånare. Digitala verktyg, decentralisering av tjänster och bättre transportförbindelser kan frigöra dessa marknader. Vi kan inte lösa ett nationellt bostadsproblem genom att fokusera på endast två städer.

Kort sagt, vi behöver ett nytt tankesätt. Mindre ideologi, mer handling. Mindre kontroll, mer byggande. Mindre prat, mer leverans. Fastighetsbranschen är redo att vara en del av lösningen, men den behöver en regering som lyssnar, stöder och agerar konsekvent och pragmatiskt.

Låt oss inte förlora det här ögonblicket. Med rätt beslut kan Portugal bli ett land där bostäder inte bara är en dröm, utan en realitet för familjer på alla inkomstnivåer. Vi har kunskapen, investeringsintresset och den professionella kapaciteten. Nu behöver vi modet och avsikten att bygga mer och hållbart för att uppnå våra mål för våra kommande generationer.