Alicia, en latinamerikansk författare och executive coach som ursprungligen kommer från USA, lämnade inte för att fly eller jaga en fantasi. Hon lämnade för att det liv hon hade byggt upp, framgångsrikt på ytan, inte längre kändes i linje med vem hon verkligen var.

Idag bor Alicia i Algarve, i den lilla kuststaden Carvoeiro. Hon skriver. Hon coachar. Hon leder noggrant utvalda retreater för kvinnor som navigerar utbrändhet och personliga övergångar. Men den version av sig själv som hon har blivit uppstod först efter att ha släppt allt hon trodde att hon behövde hålla fast vid.

När världen utanför inte längre speglar insidan

Alicias liv i USA såg för de flesta människor ut som definitionen av framgång. Hennes coachverksamhet blomstrade, hon hade ekonomisk trygghet och hennes professionella rykte var väletablerat. Men under den yttre bilden fanns ett växande missnöje - en oro över att de roller hon spelade hade blivit frånkopplade från hennes egen inre verklighet.

Hon insåg att hon stödde andra genom förändring samtidigt som hon motsatte sig de förändringar som hon behövde göra i sitt eget liv. Det var ingen dramatisk kollaps, ingen krispunkt. Bara en ihållande känsla av att något viktigt hade gått förlorat. Och när den sortens vetskap infinner sig försvinner den sällan.

Ecuador var inte ett avbrott. Det var brytpunkten.

Hon följde den inre knuffen till Ecuador, lockad av både intuition och förfäders koppling. Flytten handlade inte om reträtt eller flykt utan om fördjupning - en vilja att helt och fullt kliva in i det okända och mystiska. Ett möte med en shaman i Quito förvandlades snabbt till ett åtagande att leva och arbeta tillsammans med honom, med planer på att skapa ett helande retreatcenter vid kusten.

Vad som följde var en djupgående upplösning. Förhållandet blev alltmer kontrollerande och isoleringen intensiv. Alicia fann sig berövad alla vanliga identitetsmarkörer - ingen jobbtitel, inga klienter, ingen extern validering. I detta vakuum tvingades hon konfrontera sig själv fullt ut.

Under den tiden började hon skriva det som skulle komma att bli hennes memoarer, The Shaman's Wife. Boken är inte en romantiserad version av livet utomlands. Det är en djupt ärlig berättelse om personlig förlust, andlig konfrontation och ett långsamt återtagande av egenmakten. Skrivandet blev både katharsis och ankare, ett sätt att dokumentera inte bara vad som hade hänt utan också vad det hade avslöjat.

Ecuador gav henne inte klarhet direkt. Det gav henne tystnad. Och i den tystnaden började hon förstå skillnaden mellan att ge upp och att bli utplånad. När hon lämnade landet var det inte för att fly. Det var ett medvetet val att börja om på nytt, den här gången utan att överge sig själv.

Portugal för återuppfinning, inte pensionering

Efter att ha lämnat Ecuador visste Alicia att hon inte kunde återvända till sitt tidigare liv. Hon ville ha en plats som erbjöd balans, skönhet, infrastruktur, gemenskap och utrymme för att skapa. Hon undersökte Portugal metodiskt, vägde alternativ, utforskade bosättningskrav och fick kontakt med andra som hade gjort liknande drag.

Hennes första månader tillbringades i Lissabon, men det var Algarve som kändes rätt. Skalan, tempot och de naturliga omgivningarna i Carvoeiro erbjöd ett slags tyst stöd för det liv hon var redo att bygga.

Livet i Portugal innebar inte att man skulle sluta arbeta. Det innebar att göra det arbete som verkligen betydde något. Alicia delar nu sin tid mellan att skriva, coacha och leda transformationsretreater som är utformade för att hjälpa kvinnor att pausa, reflektera och återställa. Hennes retreater är inte utformade för att ge snabba lösningar eller inspiration på ytnivå. De är små, avsiktliga sammankomster som fokuserar på djupt lyssnande, ärlig reflektion och modet att ta nästa steg. Många av de kvinnor som kommer till henne är välfungerande, kapabla och utmattade. Vad de behöver är inte fler prestationer. De behöver utrymme för att komma hem till sig själva.

Varför Portugal fungerar

För Alicia erbjuder Portugal mer än bra väder och vackra kuststräckor. Här finns det känslomässiga och psykologiska utrymme som krävs för att tänka klart och leva mer ärligt. Här behöver hon inte längre prestera. Hon behöver inte längre navigera i system som kräver ständiga bevis. Portugal ger henne möjlighet att leva i linje med sina värderingar.

Det är inte så att livet här är perfekt. Det är att det är verkligt. Och i den verkligheten finns det utrymme att andas, att skapa och att stödja andra från en plats av äkta klarhet.

Förnyelse är inte alltid dramatiskt

Alicias historia är inte fylld av dramatiska vändpunkter eller deklarationer på sociala medier. Det är en berättelse om konsekventa, medvetna beslut att leva mer sanningsenligt. För henne handlade det inte om att förändra allt över en natt. Det handlade om att skapa utrymme för det som verkligen betyder något och att ha modet att släppa taget om allt som inte gör det.

Hon tror, och jag håller med, att den verkliga risken inte ligger i att lämna det välbekanta. Det är att stanna kvar för länge i ett liv som inte längre passar.

För alla som står på gränsen till förändring och undrar om tidpunkten är den rätta, erbjuder Alicias resa en stilla uppmuntran. Du behöver inte en katastrof för att rättfärdiga ditt val. Du behöver inte få alla att förstå det. Du behöver helt enkelt lita på den vetskap som vägrar att försvinna.

Hennes berättelse handlar inte bara om att lämna en plats för en annan. Den handlar om att återvända till sig själv. Ett steg i taget.